Uppfödning

Gillenias bedriver en liten uppfödning av lagotto romagnolo med fokus på helheten. Målet är, och har alltid varit, en lagotto som är snygg, trevlig, sund och har arbetslust. På denna sidan finns information om mina tankar kring avel och hur jag resonerar i val av avelsdjur. Du kan också läsa vad jag förväntar mig av dig som valpköpare och vad du kan förvänta dig av mig.

Gillenias kennel är belägen mitt i de djupa smålandsskogarna, i det lilla samhället Braås utanför Växjö, i Kronobergs län. Här bedriver jag sedan 2004 en liten uppfödning av lagotto romagnolo. Innehavare av kenneln är jag, Anna, men jag har god hjälp av min man och våra vuxna barn. Våra hundar lever tillsammans med oss i huset, och är en del av vår familj.

Gillenias är registrerat hos Bolagsverket som enskild firma, så skatt och moms ingår i valppriset. Gillenias följer även övriga regler för uppfödning av hundar.

Namnet Gillenias kommer från en av mina favoritväxter – Gillenia Trifoliata, på svenska Trebladsspira. Växten är döpt efter en tysk fysiker, Arnold Gille, som skrev om trädgård på 1600-talet. Trädgård är nämligen ett stort intresse hos mig.

Det här förväntar jag mig av dig som valpköpare
Jag är väldigt mån om att varje valp ska få ett bra och varaktigt hem och allra först förväntar mig att du noga har tänkt igenom valpköpet, inte minst gällande alla praktikaliteter som krävs när en levande varelse flyttar in i huset. Bland mycket annat innebär en av de viktigaste detaljerna att din hund inte ska vara ensam mer än max 4 timmar per dygn. Du måste inte ha tidigare erfarenheter men behöver ändå vara extra påläst om hund i allmänhet, och i synnerhet vara medveten om att lagotton är en krävande hund gällande motion, aktivering och pälsvård. Det är definitivt ingen enkel ras för dig som är nybörjare.

Du måste ha tid för en hund. En hund är inte en kul pryl man plockar fram på lördagar när man har några timmar över, utan en levande varelse som kräver mycket tid i form av vård, omsorg, fysiskt och mental närvaro, motion och aktivering. Varje dag, året om, i ur och skur. Är du förälder kan du jämföra med hur det var när den tvåbenta bebisen kom till världen. En valp är tre gånger så snabb, och har dessutom ingen blöja…

Det är ofta en person i hushållet som är den mest drivande i hundköpet, men hela familjen måste ändå ”vara med på” att skaffa hund. Därför vill jag träffa dig och din eventuella familj, lika gärna som du vill träffa mig och hundarna, innan du eventuellt kan tinga en valp. Jag för inga väntelistor innan jag har parat en tik och ser att hon är dräktig.

Jag vill ha ett muntligt löfte av mina valpköpare att valpen blir hd-röntgad vid drygt ett års ålder, för att kunna se vilket resultat kombinationen lämnar. Men resultatet ger även ägaren väldigt viktig information om vilken typ av motion som passar bäst till individen, inte minst när hunden börjar bli lite till åren. Hittills har alla, utom en, av mina tidigare uppfödda hundar genomgått hd-röntgen. Vill du också ställa upp och ögonlysa din hund någon gång i dess liv, ger detta ytterligare värdefull information som jag blir väldigt tacksam över. Jag förväntar mig att du inte kastrerar din hund, bara för att tillvaron ska bli lite enklare för dig. Nymodigheten att kastrera som en del av uppfostran, eller för att få en plats på hunddagis är de facto en trend som negativt påverkar avelsarbetet för många hundraser idag och t o m äventyrar dess fortlevnad.

Hos mig får du som söker en sällskapshund inte fritt välja vilken valp du vill ha, utan valet görs med hänsyn till valpens mentalitet, temperament och exteriöra förutsättningar i förhållande till dina eventuella erfarenheter och önskemål. Många faktorer blir avgörande för om du blir nöjd med ditt hundköp, men vilken färg valpen har är inte en av dem. Att köpa fel valp, trots att den har ”rätt” färg, gör ingen lycklig på sikt. Om färg är viktigt för dig, ber jag dig vänligen att vända dig till en annan uppfödare. Du kan läsa mer om färg och kastration i följande artiklar:

ljusa lagotto – snart ett minne blott

bekvämlighetskastration – en trendig ödeläggare

Du kan naturligtvis ha önskemål om kön, men om du är öppen för både hane och tik ökar det dina möjligheter att få köpa en valp. Skillnaderna mellan könen är inte alls lika stora på lagotto som den kan vara på en del andra raser, utan jag brukar råda att välja kön efter praktikaliteter – hur ser familjens/släktens/bekantskapskretsen ut? Välj samma kön som den/de du umgås mest med har på sin hund. Då blir tillvaron enklare om ni ska hjälpas åt med hundpassning t ex.

Det här kan du förvänta dig av mig
Jag ser uppfödning av valpar som ett hantverk, och lägger mycket tid på att socialisera och hanteringsträna mina valpar. De föds i ett litet valprum som angränsar till köket och allt, från parning av tiken till leverans av kullen, kretsar kring tikens och valparnas egen, naturliga utveckling – när de är mogna för hantering, när de är mogna för större utrymme, när de är mogna för nya miljöer och när de är mogna för att träffa främmande människor. All socialiseringen och miljöträning utgår från valparnas mentala utveckling och målet är att ge dem nya upplevelser och erfarenheter samtidigt som de hela tiden känner sig trygga.

När valparna är 3 v får övriga flocken hälsa på dem för första gången, innan dess har de andra hundarna inget tillträde överhuvudtaget in i valprummet. Från ca 5 veckors ålder vistas valparna ute i friska luften så mycket som möjligt (beroende på årstid), och de har naturligtvis bra möjligheter att söka skydd undan väder och vind. I utehagen kan valparna springa, gräva, leka och röra sig naturligt. Vi bor precis i utkanten av samhället och vår tomt gränsar till en stor skola, så allehanda ljud och stoj hör till valparnas vardag. Dagligt umgänge med familjens tvåbenta varelser och övriga hundflocken, hör naturligtvis också till rutinerna. Tiken bestämmer hela tiden själv hur mycket hon vill umgås med sina valpar. Att ge di handlar om så mycket mer än att bara mata, särskilt när valparna blivit lite större. Hon ges möjlighet att hoppa in- och ut ur valplådan/hagen precis som hon vill, och hon bestämmer själv när det är dags att sluta ge di.

Då valparna är 5 veckor, och du är här och tittar på dem, får du med dig hem ett häfte innehållande mina råd rörande bland annat hur du går till väga när du ska hanteringsträna din valp, träna rumsrenhet, råd om klippning och motion, tips gällande att träffa andra hundar och mycket annat. När du kommer på besök för att titta på valparna, får du också träffa tiken tillsammans med hela kullen. Vill du eventuellt träffa även pappan till valparna, går det oftast att ordna.

Du får hjälp med tips och råd gällande pälsvård, och under första året bjuder jag på en gratis klippning när kullen samlas vid en 4-månadersträff. Jag håller klippkurser för lagottoägare och min kurs finns även tillgänglig i ord och bild, i form av ett 50-sidor långt kompendium.

Jag har slutna grupper på facebook för mina valpköpare. Under väntan på valpleverans i mindre grupper för varje enskild kull, som jag dagligen fyller med bilder, filmklipp och information, och efter leverans blir de som önskar tillagda i en stor grupp för alla valpköpare. Här kan vi hålla fortsatt kontakt, och du får möjlighet att ställa frågor eller bara posta en bild på din valp/hund då och då och följa syskonen och andra släktingar till din hund.

Naturligtvis är valparna vid leverans registrerade i SKK, besiktade, vaccinerade och avmaskade enligt gällande regler och rekommendationer.

I gengäld mot att du hd-röntgar din hund samt inte kastrerar din hund utan medicinska skäl, finns jag här och stöttar dig som hundägare, hela hundens liv. Som valpköpare är du välkommen att när som helst ta kontakt i alla frågor, små som stora, som rör hunden eller ditt hundägande. En del behöver mycket hjälp under valpens första år, andra klarar sig nästan helt på egen hand. Stöter du på problem, undrar över något eller kanske bara vill bolla en idé, så finns jag här för dig.

Avelsurval – mina tankar om avel
Den främsta anledningen till att jag parar en tik är egna planer och drömmar om att den planerade kombinationen ska ge bra avkommor som jag kan fortsätta min avel med. Att enbart föda upp valpar för försäljning har aldrig varit mitt mål. Och eftersom jag sätter upp hårda kriterier för mina avelshundar har jag ingen stor uppfödning. Under 20 år har jag i snitt haft endast en kull om året.

Jag lägger mycket tid på att hitta bra och lämpliga familjer till mina valpar, och uppskattar en fortsatt kontakt med mina valpköpare. Vare sig man vill ha en hund till sällskap, utställning eller kanske avel. Jag vill kunna ställa krav på mina valpköpare, och tycker därför det är rimligt att valpköpare också ska kunna ställa krav på mig. Ett sätt är att vara ärlig med hur jag resonerar kring olika detaljer som rör mitt avelsarbete, vilket jag vet ofta är av intresse för dig som letar valp/uppfödare. Av den anledningen har följande text uppkommit.

Jag hälsoundersöker mina avelsdjur för de sjukdomar som är angelägna för rasen. När det gäller mätbara sjukdomar så använder jag i huvudsak hd-fria hundar (grad A och B) och i undantagsfall hundar med lindrig dysplasi (grad C). Hundar i avel ska har färska ögonintyg utan diagnoser för allvarliga, ärftliga ögonsjukdomar och jag dna-testar för den godartade BFJE (Benign Familjär Juvenil Epilepsi), samt för den dödliga sjukdomen LSD (Lagotto Storage Disease).

Gällande de neurologiska sjukdomarna BFJE och LSD, är målet naturligtvis att inga sjuka (affekterade) valpar ska födas. BFJE är en tillfällig utvecklingsrubbning i valpens lillhjärna och LSD är en dödlig sjukdom. En hund som är bärare av anlaget kan paras med en fri. Anlagsbärare är friska hundar som inte kan insjukna i sjukdomen. För att bli sjuk (affekterad) måste båda föräldrarna bära på genen. DNA-testerna som används har samma tillförlitlighet, ca 98,9 %, som för alla genspecifika DNA-test, inkluderat de som finns på humansidan.

Den stora tillgången på avelsmaterial och det faktum att alla hundar bär på sjukdomsanlag, tillsammans med en naturlig okunskap om den unga hundens senare hälsostatus, gör att jag är mån om att inte överanvända enskilda individer i avel, allra helst hanhundar. Tikar kan av biologiska skäl inte få så många avkommor under sin livstid. Skulle en sjukdom visa sig sent i hanens liv är det betydligt bättre för framtida avel om han inte har så många avkommor. En riktigt bra avelshane har förstås en riktigt bra son, som jag istället kan använda. En förutsättning är då att hanen får ha sina testiklar kvar genom livet, och inte blir kastrerad av bekvämlighetsskäl hos ägaren.

Generellt gällande avel, är det av vikt att känna till att nya mutationer uppstår i varje enskild kombination. Enkelt förklarat innebär det att en sjuk individ inte alltid har ärvt sjukdomen av sina föräldrar utan sjukdomen kan ha uppstått till följd av en mutation när valpen blev till. Precis som det kan vara hos oss tvåbenta.

Lägsta ålder vid avelsdebut är 2,5-3 år för tikar och minst 1,5-2 år för hanar. Lagotton är förhållandevis sen i sin mognad, och av den anledningen anser jag det mycket viktigt att avelsdjuren, allra helst tikarna förstås, har hunnit mogna innan de kan förväntas bli bra mödrar.

Pälskvalitet kan ju tyckas vara viktigt, allra helst eftersom lagotton är en pälsras, men för mig har den underordnad betydelse så länge rastyp, rörelser och karaktär finns där. Perfekta lockar går aldrig före en sund, rastypisk konstruktion.

Mina avelshundar är bedömda på utställning med lägst good i kvalitétspris. Jag är road av utställning, även om utställningsmeriter i sig inte är prioriterat i mitt val av avelsdjur. En hund är inte per automatik en bra avelshund bara för att den har en massa titlar. Det jag tittar på exteriört är rastyp och rörelser men även anatomi – både allmänt och gällande de detaljer som är specifika för just lagotto. Temperament och karaktär får också gärna finnas där. Men mycket av hundens sätt att röra sig hänger samman med vilket temperament och mentalitet den har. Avelshundar ska vara välbyggda med en sund, rastypisk anatomi som ger hunden ett bra helhetsintryck.

Jag lägger också vikt vid avelshundens mentalitet. Lagotto är inte känd för att vara den modigaste rasen på jorden, så ett av mina avelsmål är därför att på sikt få fram mentalt stabilare hundar. Men mentalitet är en komplex fråga och förändringar görs inte på några få generationer. Det finns både miljöbetingad- och ärftlig rädsla. En hund som kanske aldrig tidigare har varit utanför sin kennel eller har fått tillräcklig miljöträning kan självklart bli rädd, skrämd och vara obekväm i en ny situation. Men att därmed också säga att den är en dålig avelshund eller att en sådan hund absolut inte får gå i avel, är en ganska vanlig uppfattning som jag inte delar. Ett någorlunda sanningsenligt svar får jag först när hunden har lämnat avkomma. Men, jag vet också av egen erfarenhet att man kan få osäkra valpar efter orädda föräldrar, och orädda valpar efter osäkra föräldrar. Avel är inte så enkelt som man kanske kan tro – att valpar alltid blir väldigt lika sina föräldrar. Precis som hos oss människor.

MH (mentalbeskrivning hund) togs en gång fram som ett redskap för att hitta lämpliga tjänstehundar av olika slag. Idag är det mest en biljett för fortsatt brukstävlande. BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund) vänder sig mer till den ”vanlige” hundägaren, och är en beskrivning av hur hunden svarar på olika retningar, där och då. BPH kan vara intressant för hundägaren, och ge information om den enskilda hunden men då det inte säger något om hundens avelsvärde använder jag inte BPH som ett avelsverktyg. Olika faktorer kan påverka hunden vid tillfället, vilka kan ha betydelse för utslaget. Det är fullt möjligt att utesluta hundar ur avel p g a mentala brister utan att först göra en BPH.

Sammanfattningsvis vill jag understryka att jag så långt det är möjligt strävar efter att i varje enskild kombination få med mig alla delarna samtidigt. Jag har valt att arbeta med uppfödning av en rashund, och då har jag också ett ansvar att göra mitt bästa för att få fram rastypiska hundar. Både gällande funktion/arbetsförmåga, mentalitet, mätbar hälsa, icke mätbar hälsa och inte minst exteriör. Vid seriös rasavel kan inte det ena vara viktigare än det andra, det är min absoluta mening. Inför varje kombination tvingas jag ändå att både kompromissa och prioritera, då det tyvärr inte existerar några perfekta hundar. Sen kan det ibland ändå bli två steg fram, och ett tillbaka, men det är väl kanske en del av charmen med att jobba med levande material… Men min målbild är och har alltid varit densamma – att föda upp en lagotto som hamnar så nära rasstandarden som möjligt.